Dagen Bjuder Snus Fett Och Julhelvete

Då har Jul helvetet kommit och farit.
Fick tid att reflektera idag över en märklig sak,har stoppat i mig diverse substanser under åren som gått, nu 20 år senare när livet ter sig en smula långsamt , tänkte i höstas att jag skulle ta och sluta snusa. sagt och gjort 3 månader nu utan snus allt flyter på ,MEN TRO PÅ FAN ATT MAN GÅTT UPP ÖVER 10 KG. satt vid frukostbordet häromdagen när tronföljaren kläckte ur sig "Pappa du dricker inte,och inte röker du,ej heller snusar du .......vad gör du ?????"
ja vad fan gör man..... man lever..... mer än många andra.


"Vad var det för ord - var det långt eller
kort,var det väl eller illa skrivet?Tänk efter nu - förrn vi föser dej
bort,du barfotabarn i livet."

dagen bjuder nedräkning å det grövsta

tänkte resa onsdagskväll hem till svedala,dom här sista dagarna går åt he***lvete sakta
har gjort bort dom jobb jag hadde på agendan,nu är det bara transportsträcka till onsdag
kroppen och psyket har gjort sitt för den här gången ,ca 18m2 boende under 9 månader tär även på denna silversurfare. nåväl vi har gjort våra val ,nu är det bara att rida ut stormen.
annars intet nytt 0 gradigt imorse när jag for till jobbet .imorgon är det måndag det innebär ny dag nya möjligheter.

väl mött.''

Mr P

"jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen,från allt från första fyllan till tjiii student- examen.i skvallerstan där man är född och formad och bredagen.av plugg och bud,borgerskap och gud och jantelagen"

(magnell)

avsaknaden!!

avsaknaden av långkalsonger tenderar i en riktig praktförkylning,"intet en blund skall varda eder given" tror jag att jag hörde under natten. tror det är andra gången på 15 år som jag är förkyld,nåväl inte fullt 2 veckor kvar nu ,bara bita ihop och ta nya tag.har redan börjat rensa ut och ta ihop mitt enkla käll.kommer bli en syn för gudar när jag sätter mig på tåget för sista gången Narvik-Boden.på tal om sista gång,än en gång tar jag tag i snusandet,konstiga saker växer ut där dom inte bör vara .

Mr P

"just idag är jag stark,just idag mår jag bra jag förs frammåt av kraftiga vindar"

Kenta

Stjärnan Stella

Idag kom det oväntade beskedet.

Stella har rest till himlen.

Efter lång tids sjukdom, slapp hon äntligen lida mer.

När jag nu sitter här och försöker formulera mig, så känns det väldigt svårt.

Försöker frammana bilder när vi hade det så bra, Stella och vi.

Jag minns när hon omhändertogs av lilla familjen. Hon visade genast glädje att få tillbringa sina unga år tillsammans med dem.

Hon var unik, hon hade en personlighet som gick utöver det mesta. En integritet, som gjorde att hon inte öppnade sig för vem som helst.

När man väl blivit vän med henne, så kunde man lita på henne i alla sammanhang.

Hennes ögon, som värmde så. Djupt bruna med en så intelligent blick.

Hennes hårfärg som skiftade i bruna och svarta toner. Ingen hade så vackert hår som henne.

Hennes behagliga sätt att närma sig människor.

I hennes sällskap kunde man alltid känna sig trygg.

Nu har hon lämnat efter sig en familj, som kommer att få det tungt ett tag framöver.

Sorgen har sina fyra faser, de kommer man inte förbi. Inte förrän man genomlevt var fas för sig.

Nu sitter familjen med oerhört starka känslor och det enda de känner, är stor saknad.

Stellas doft, hennes säng, hennes leksaker, hennes bus, hennes härliga tjut.

Ja, det handlar ju naturligtvis om en närståendes hund. En hund som alltför tidigt fick göra änglahundarna sällskap, där hon är fullt frisk, där hon är den vackraste av alla hundarna. Hon har slutat lida, och hon kikar ner på sina nära, och tackar dem för den tid hon fick tillsammans med dem. Hon hade aldrig kunnat få ett bättre hem än hos makens dotter med familj, ja det handlar om en familjemedlems hund, som i unga år måsta uppleva döden på så nära håll.

Vi tänder ett ljus för Stella! Ett ljus som visar att hon alltid kommer att finnas med oss, för all tid framöver. Sov gott Stella...

Mrs I

"får man ta hunden med sig in i himlen?

han är snäll och han har vart en riktig vän"

dagen bjuder blöta strumpor och frusen själ

återtåget nalkas, lusten att bli svensk har aldrig varit starkare,ska bli skönt att plana ut under våren.hamster hjulet snurrar på i sin vanliga gång-helt enligt given rutin. tror jag kliver av karusellen innan man blir för hemtam i kapitalismens bojjor.måste ju finnas mer i livet än denna ständiga status kamp och jakt efter en fingerad lycka, kom ihåg vi föddes under jantelagen,kommer arbetas oss fattig och dö black. måste ju fan finnas annat att sträva efter.

annars intet nytt under big light

as allways Mr P

they called me withe devil ,black jesus
heaven closes and hell freezes

fredag kväll / nordnorge

fredagen är snart till enda, bara styv månad kvar tills jag sonat min landsförvisning.
kommer hem dan före jag träder in i den gyllene medelåldern.
börjar bli lite mätt på dessa individualister som kallar sig torsken och bergens härskare.
finns bara en patriark,ni vet ju att det ordet är en direkt koppling till mitt namn.
ska bli gott att segla under fosterlandets flagg igen.
annars väl mött.!!

Mr P

just about a year ago, i set out on the road,seekin´-
my fame and fortune,lookin for a pot of gold."

LODI (CCR)

Dagen bjuder likör och långkalsonger

fick då sedermera julgåvan av företaget, en termometer och en likörflaska!!
vette fan vilken man ska använda,kollar man termometern blir man frysen om bena
kollar man i likörflaskan blir man frysen i själen.hur fan man än gör fryser man.
åker till birkenau i maj,jag och en likasinnad compadre, med ett historiskt intresse.
eller helt enkelt två stortok med krigs fobier av sällan skådat slag,prinsessan långhår och jag drar ut på äventyr,gör ju inget att sessan i fråga är en begåvad fotograf, tänkte jag kunde lura till mig en del fotografier.

ägna en tanke åt dom fallna hjältarna vare sig dom lever eller är döda.

Mr P

"Between the velvet lies there´s a truth that´s hard as steel
the vision never dies
life´s a never ending wheel"

Ronnie James Dio

Dagen bjuder utlands-svensk på återtåg

nu är steget taget!!
fosterlandet kallar hem sina soldater.
återvänder vid halvlek i livet till svedala för att än en gång skramla med vapenskölden.
det vart 9 ärorika turbulenta månader i vårat grannland.
tronföljaren fick som aldrig till det med acklimatiseringen,eller kanske bara det att hennes beskyddare inte fanns till hands när mörkret och ensamheten kom krypande.
nåväl vi ser frammåt tar nya tag,värderar och går vidare.

väl mött i vinter kylan.

Mr P

"This is the last mornin`That i wake up in this dirty city -
looking for the sunshine as the buildings block the skies
This is last mornin i wash in rusy water,tryin`to shave a face i dont even recognise"

Dr hook

Kampen går vidare säsong 3

Sänkte just garden och åkte på en käftsmäll...igen...
Det är då själve den, att jag inte kan lära mig när det är dags att skydda ansiktet.

Tänkte just se på en video jag fått från en kär vän, en lillasyster till en ängel. Jag såg den för någon dag sedan och skrattade och grät, om vartannat. Åh, jag ville så gärna se den igen idag, men så blir det icke.
Det är vid såna korta ögonblick som smällen kommer. En kort, snabb höger dyker upp innan jag hinner blinka. Jag blinkar och upptäcker att det är inte blod som droppar från ögat, utan ett par tårar som trillat ner. Är så otroligt trött på att skydda mig för dessa jabbar, jabbar som ofrånkomligt träffar skallen och ansiktet. Först från vänster, direkt en snabb från höger, vänster igen, höger igen. Så faller jag raklång i ringen, väntar på räkningen, 1, 2, 3, 4... reser mig på 4 och andas djupt. Nu möter jag min antagonist igen, ser henne djupt i ögonen och lika förvånad varje gång upptäcker jag att det är mig själv jag fightas mot.
Ja, det vet jag redan sedan tidigare men - vill inte ens tänka på det.
En psykolog skulle förmodligen kunna tjäna storkovan på mig, men jag har bestämt mig för länge sedan att jag ska klara av det här själv. Inte för att jag vill vara duktig, för det har jag varit nog i mina dar, utan för att jag vill lära känna mig själv ordentligt, riktigt in i själen. Nu närmar slutronden och jag är vinstsugen... Jag ska ta den jäveln, det ska jag...

Ha överseende med mig ett tag, snälla du.

I

"då kommer jag och tar dig
sa den stora bocken Bruse"

Årskrönika ur ett annat perspektiv

Så får vi lägga detta år till handlingarna. Ett år fyllt av allehanda upplevelser.

Ett januari, med mycket svåra och tunga dagar. Begravning, elände, glädje och hopp. Minns inte så mycket från januari. Bara svarta dagar och nätter.
Dessutom djupsnö upp till arslet...

Ett februari, med två födelsedagsbarn. En vuxen kvinna och en ännu mer vuxen man. Jag vill inte skriva att broder P är gammal. Han blir så kinkig då...
Tyvärr gick unge Robin bort, alldeles för tidigt. Han hade ju just blivit vuxen...

Ett mars, med två födelsedagar och en begravning. En månad med ständiga kontraster. Jag såg solen i mars. Det skulle bli en vår det året igen...

Ett april, då livet börjar återgå i sina nygamla vanor. Att åka berg- och dalbana utan att du ens beställt biljett. Käftsmällar så fort jag sänkte garden. Det blir inte som förr, men det blir nog bra ändå...

Ett maj, "då körsbärsträden stod i blom, och svalan kvick och munter, just hit med våren kom". Det var också en månad med gravsättning av en älskad Änglason. Det svängde, så att säga...

Ett juni, med ett besök av en liten, liten gosse tillsammans med sin mor. Inte ens ett år, men ändå så stor. En blick som få, med en värme för två. Det Miraklet kommer bli något alldeles unikt...

Ett juli, med ett annat besök. En hel familj rullar in, med hund och två Mirakler men inget hemgjort äppelvin. Så fina människor jag har turen - eller vad det kan vara - att få komma nära...

Ett augusti, med årsdag för mannen och jag. Så många år det har hunnit bli tillsammans. Och fort går det när man har roligt... Som en klok man sa: -Det är inte tiden som går fort, det är du som rör dig långsammare... Nu är kantarellerna som bäst. Vi vistades mycket ute i skogarna, där vi fick se allt det vackra som finns runt omkring oss. Det vi borde stanna upp och iaktta lite noggrannare. Tog oss friheten att fira allas vår Sebbeman på hans födelsedag. Kladdkaketårta med tända ljus. Det ni...

Ett september, med allt längre kvällar. Ja, menar att solen börjar visa sin trötta sida, en sida som gör att den bara måste få lägga sig lite tidigare för var kväll som går. Men vem skulle inte vara trött, efter att måsta lysa så länge och ofta över alla. Så gör vi människor, så då får även solen göra det...

Ett oktober, en födelsedag, för den underbaraste glädjespridaren som finns. Och ett provsvar som visade på helt friska bröst. Man kan vara glad över många olika händelser. Som en klok kvinna sa: -Tiden kanske inte läker såren, men man kan lära sig leva med dem. Ja, hon är en klok kvinna, hon M...

Ett november, som även den kom med positiva besked. Ingen spridning av mannens cancerceller. Glädjeskutt! För övrigt så kändes denna månad verkligen omtumlande. Började vänta in den gräsliga december, en månad som ska gå i ljusets tecken, men som jag kommer att se på med mörkare ögon än er andra...

Så kom vi då äntligen fram till december.

Ett december, ett målsnöre för mig. Äntligen är detta året över. Ett år av upp- och nedgång, bak- och framgång, hit- och ditgång... Men som Martin Ljung skulle sagt: -Vi skaaa klara av det...

Så blev klockan sen nyårsafton och jag går ut en stund. Det har gått en timme sedan senaste meningen och klockan har blivit nyårsdag, så medan jag fortsätter skriva så är vi inne på det nya året. Kommer precis in från en nattlig promenad till Minneslunden, där vi tände ljus för de nära som inte längre finns med oss, ja de är med oss, men inte i fysisk form. Det var så vackert där på platsen, tända ljus överallt och tro mig eller inte, men jag såg ett spår i snön, som något lämnat efter sig... Att lämna spår kan göras på många olika sätt. Jag lämnar mina, och du tar del av dem. Du lämnar dina, och jag tar del av dem. Må ni alla få ett riktigt glädjefyllt år framöver. Jag får mitt...



Mrs I



"januari börjar året
februari kommer näst
mars, april har knopp i håret
maj och juni blommar mest
juli, augusti och september
härlig sommar är det då
men oktober och november
och december är så grå"