Jag hoppas att vapendragaren P har haft en bra stund med sin familj på deras smultronställe.
Hoppas också att arvingen deras har haft en fin helg där. Det är ju lite speciellt att bli tio, det är det.
Jag minns den åldern med glädje. En tid som nyfiken, på allt som kom i ens väg. Utforskning av området utanför det invanda och tillåtna. Att få ansvaret att bege sig bortom gränsen... Föräldrar som visade tillit. Bröder som gärna tog en med längre och längre bort.
Skolan kändes rolig, för äntligen fick jag göra rätt för mig. Allt som jag gjort tidigare i skolan kunde jag redan. Det berodde på att jag hade två äldre bröder som var ivriga att få lära mig det de redan lärt sig. De var hyggliga mina bröder.
Mor flätade håret så hårt att tårarna rann och jag påminde om en asiat eftersom mina ögon slets åt sidorna. Inte lyssnade hon på det inte, nej det skulle vara hårt flätat. Åhhh, vad jag fick lust att i smyg klippa håret kort, så jag skulle slippa de där flätorna. Jag minns att jag tänkte -När jag blir stor så ska ingen få bestämma över mitt hår, och jag ska inte någonsin bestämma över mina barns hår. Det har jag inte gjort heller. Bör inte barnen få bestämma över det som sitter på deras huvud? Det råder olika meningar om det, det vet jag. Men jag håller fast vid min.
Näväl, nu har många år gått och jag har bara några bleka fotografier kvar från den tiden. Men inne i huvudet har jag fler bilder som inte är lika bleka. Hoppas jag får behålla dem länge.
Jag vill tacka mina äldre bröder för att de hjälpte mig att behålla min nyfikenhet. Det är de värda, båda två. Han i himlen hör nog det också...
I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar