Jag slipar brädor, jag slipar konsoller, jag slipar allt som kommer i min väg.
Åh, vad det är kul med verktyg och maskiner som förenklar. När jag en gång i tiden ifrågasatte värdet av att måsta köpa in så många dylika artiklar såg jag inte att jag skulle få sån användning för de själv. Tänkte mest att det är nog en killgrej att äga prylar. Som om det skulle öppnas företag eller åtminstone en mindre verkstad.
Nåja, nu har grejerna ändå kommit till användning och jag tror faktiskt att det är jag som använder de oftare än min äkta make. Men vad spelar det för roll vem som använder dem, bara de får arbeta? Maskinerna alltså. Ja, jag mår inte heller illa av att få arbeta lite ibland.
Att skapa är nog ett arv från svunna tider, då vi var tvungna att vara lite uppfinningsrika för att överhuvudtaget överleva som art.
Tack för att vi fick tummar... den som nu ska tackas för det... Ja, inte vet jag, men jag är glad att jag har två. Och att de inte för jämnan är mitt i handen.
Kommer osökt att tänka på scenen från inledningen av filmen "2001- en rymdodyssé", tror jag den heter, där en av aporna tar upp ett skelettben och det första vapnet var uppfunnet... Stark scen, med en vanmäktig känsla när jag insåg att -Nu är det kört för mänskligheten. Tyvärr tror jag det fortfarande. Kan inte tänka mig att det finns någon annan art som är så pigg på att förgöra sig själv. Jag kommer att återkomma i ämnet.
Idag är det den tionde, och jag har ett stort agg mot det datumet. Försöker hålla mig sysselsatt och inte tänka alltför mycket på det. Men det ligger hela tiden på lur, för att sen kunna ge mig en käftsmäll av kaliber. Men jag kämpar emot, nån vacker dag ska jag vinna kampen. Det vet jag! För den som känner till anledningen vill jag bara säga -Var vid gott mod, livet är underbart!
I
"how I wish, how I wish you were here"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar