funderingar kring fågelmaten

När jag sitter här och hackar äpplet i små små bitar
och skiljer skalet från jordnötterna, kommer jag i funderingar igen.
Jag har ju besök av bofinken, talgoxen, pilfinken, koltrasten och flera andra arter.
Kommer på mig själv med att tänka på de stora fåglarna.
Kajorna, råkorna, skatorna och och de andra kråkfåglarna.
Jag har alltid jagat iväg de stora fåglarna till de mindres fördel.

Nu kommer frågan jag sitter med:
Gör jag rätt när jag favoriserar de små och skrämmer bort de stora?
Är det kanske först till kvarn som gäller?
De stora behöver också få smaska på nåt gott.
Eller ska de alltid få stå tillbaka för de små?
Eller ska de små alltid stå tillbaka för de stora?

I vart fall så verkar de inte komma överens.
Så det blir jag som måste bestämma vem som ska få smaka av det goda.

De små lever ju på frön de hittar på marken och i buskarna.
De stora njuter ju mest av animalisk föda som de hittar i kornas och hästarnas avträde.

Ja, jag får hacka vidare och se vem som hinner först. Jag kan ju inte viga mitt liv åt att sitta bakom gardinen och glo, för att sen hoppa upp och vråla till. Kan te sig underligt för den oinvigde...
Men att jag kommer att måsta fundera vidare, det är det ingen tvekan om.
Ska jag tänka darwinistiskt, eller med hjärtat?
Hur skulle du göra?


I

"will you still need me will you still feed me when I'm sixtyfour"