Så är det den dagen som vissa älskar. Många, som jag, ifrågasätter den dock.
Det vilar nån slags präktighetstvång över den.
Jag borde...
Jag måste...
Vad händer annars?
Ja, världen snurrar nog på ändå gott folk, utan att vi behöver känna ångest.
Själv tänker jag göra det som faller mig in.
Kommer lusten att vara präktig, ja då gör jag väl nåt av den.
I annat fall, så struntar jag i att ens ta på mig sockor idag.
Jag älskar att spreta med tårna och samtidigt dricka mitt kaffe utomhus.
Att se hur allt växer och se den lilla nyckelpigan, som letar små löss att mumsa på.
Åh, där är en liten trädgårdssnigel. Den letar efter små blad som den kan förgöra.
Ja, jag tror jag blir sittande här idag, karvande på mina träfigurer,
för känslan att skapa i trä är äkta, på nåt sätt.
På nåt sätt är jag nära naturen. Jag är i naturen...
Så kommer min dag att se ut. Sittande med mina pinnar, tänkande över det mäktiga.
Det oerhörda, från makro till mikro. Och försöka förstå helheten och dess detaljer.
Det blir en fin dag det här...
Kramar till alla trädkramare och annat löst folk
I
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar