Vem bryr sig?

Idag hade jag tänkt vara förbannad.
Förbannad på alla orättvisor och snedfördelningar.
Lyssnar på radio, räds över vad som ska hända alla människor som regnar bort i bl a Bangladesh, Indien och Kina.
Lyssnar på radio, räds över vad som ska hända alla människor som inte passar in i systemet i vårt kära fosterland. Ett land som mer och mer krackelerar i färgen.
Lyssnar på radio. Tänker på de politiska skitiga fingrarna som ska röra vid allt, söndra allt, smutsa ner allt de vidrör.
Lyssnar på radio. Tänker på vad som ska hända de vattenlevande djur som kämpar för sin överlevnad i ett nersmutsat oljigt hav.
Lyssnar på radio, men känner att mitt blodtryck och min puls hastigt stiger genom taket, vidare mot skyarna och där bortom, oändligheten.
Därför slutar jag lyssna och tappar geisten att bry mig. Orka...

Men nu sitter jag här - ett antal timmar senare - och känner adrenalinet stiga och undrar hur det ska gå för de människor som blir drabbade och utsatta på ett eller annat sätt.

För bakom varje siffra, varje bild, varje löfte om en framtid så finns en människa, en levande varelse, en kännande, tänkande individ.

Jag bara undrar - om den alls finns - var är solidariteten då den behövs som mest?

Orka...

Godnatt och hopp om en ljus morgondag för alla!

Mrs I

"det fanns en gång en soldat
han kysste sin mor farväl
han sa till sin flicka du
jag kommer igen"