dagen bjuder äntligen ljus

vaknade imorse med knallblå himmel och till min förvåning värme likaså.
såg i den lokala tidningen imorse att Annefrid lyngstad tackat nej till att få en staty rest i sin födelsestad,stad och stad är ett stort ord i det sammanhanget. bor knske 800 pers där
en staty på det och det blir trängsel, annars intet nytt knegar på och softar.
har just börja lära mig att slappna av och låta "bokstäverna vila"
kommer vara ledig 2 veckor i sommar. det är ju helt "glimmerende" som det sägs på andra sidan bergstopparna.


Mr P


"det finns många som gör konster och krumsprång för dom som har makten,det finns många som fjäskar för smulor från en härskares bord"

Iggy med lust för livet

Det har aldrig hälsats så mycket som idag. Jag tror denna dag betyder mer för många än vad självaste julafton gör. Inte undra på förresten, det är ju sol och värme vi behöver, vi perenner. Ljuset och värmen gör oss lite mjukare, både till kropp och själ. Har sett att människor ler mer, rör sig mjukare och använder en mer lågmäld stämma. Önskar att det håller i sig...

Nu till nåt annat.

Ikväll fick jag och min man uppleva äkta ren lycka! Visserligen gör jag det ofta.

Jag har legat under häcken och slitit med dessa förbaskade kirskål, som har en förmåga att vilja ta över. Det är en kamp hela tiden. Oftast vinner jag.

Tufft var det men fint blev det i alla fall. Nåväl, efter att matat fåglar hela vintern och med den insatsen kunnat hjälpa många att överleva, så har jag börjat mata vår igelkott Iggy. Hade lite brödbitar som jag ställde ut i änden av häcken. Innan jag vänt mig om så kommer han fram, jag tror det är en han. Så då måste jag bara få ta fram kameran och försöka få en bild på honom. Vi har några från i fjol, men han har ju vuxit så.

Det som är det fantastiska i kråksången är att Iggy tillåter mig komma så nära. Som om han förstår att jag är ofarlig. Han vet ju att han får mat av oss. Och jag tror han förstår att vi älskar honom, ja som man kan älska en taggig liten boll. Döm om min förvåning ändå, han låter mig komma en halv meter ifrån honom. Jag blir alldeles varm i kroppen och känner att vi har ett samförstånd. Jag ska hålla mig lugn medans han äter och han ska låta mig ta några bilder på honom.

Så ger jag honom lite osaltade jordnötter som jag skalat och då blev det extra fest minsann. Iggy kastar sig över nötterna och jag har aldrig sett en igelkott vara så ivrig.

Så kan en midsommarafton se ut. Vi sitter och njuter, inte bara av värmen och ljuset, vi blir så hänförda av att få vara delaktiga i en annan varelses liv.

Det blev långt det här och jag ska visa en bild av Iggy in action.

Kom ihåg att även om man är lite taggig och tuff på utsidan så kan man ha en riktigt mjuk insida...

MrI

"Well I'm just a modern guy

Of course, I've had it in the ear before

I have a lust for life

'cause of a lust for life"

dagen bjuder ljus och värme

uppstigen vid 06 (denna satans morgon lojalitet)sitter med kaffe och går igenom dagens strapatser,ska gå i klinch med dom stora myndigheterna idag,likt don quiote är det som att slåss mot väderkvarnarna.
lite pyssel nu på morgonen, ska gå ut på altanen och insupa kaffet i solen.
ledigveckan kommer avnjutas i stilla harmoni, återtåget kommer ske på söndag morgon,
undrar om norrmännen ser mig som en frälsare eller förgörare?inte för att jag lägger någon notis till det. "jag är jag det är det som gör mig till den jag är".

MrP

"åren går och flöjlarna slår, jorden dör där gudarna går"

Svenskt Fosterland

Då trampar man Svensk jord under sulorna igen, får en känsla att man är ganska lyckligt lottad här i livet,3 veckor som utlänning i ett annat land, inte helt bekväm är man ju i den rollen.
tänkte på dom som måste ge upp sitt liv/identitet inte käns det som nått jag skulle vilja uppleva.
kommer fylla ut mina dar med krigsmusee besök,och en å annan torskdragning.
narvik al'a 50 tal nåväl nåväl vi kommer igen .




Mr P

"Du gamla du fria du fjällhöga nord,du tysta du glädjerika sköna"

Tiden lider

Så går en dag ifrån vår tid, och kommer aldrig mer...
Så minns jag att en psalm började. Det var på den tiden jag inte ifrågasatte vare sig religion eller politik. Idag är det annorlunda, men det hindrar inte att jag är en hejare på psalmer. När jag växte upp på tidigt 60-tal, ja då sjöng man en psalm varje morgon när skolan startade.
Minst en vers i veckan skulle man lära sig utantill. Vare sig man förstod innehållet i den eller ens kunde läsa... Men då fick väl föräldrarna hjälpa till. Själv hade jag förmånen att ha en äldre bror som älskade att vara kunnigare. Han gjorde allt för att lära mig läsandets konst. Tack för det, R! Även broder A lärde mig mycket av vad som var viktigt. Att kunna uttala engelska ord som jag inte visste vad de hade för betydelse alla gånger. Han lurade mig ibland, men det ingick lite i leken. Tack för alla orden, broder A!

Jaha, så ändrade inlägget riktning. Inget ovanligt när jag ska klottra ner några händelser som gett mig bestående men.
Ordets makt är ett medel som vi bör vara aktsamma om. Träna dina arvingar att använda ordet. Träna dina medmänniskor att göra likaså. Träna dig själv att snurra och vrida på bokstäver och ord. Du kommer att upptäcka att livet blir så mycket mer innehållsrikt. Lek mera med språket. Släpp dina hämningar och testa hur det skulle vara att tala mandarin...eller nåt annat långväga språk.

Själv ska jag leka med norska. Det skulle vara kul att kunna tala. Men å andra sidan, jag kan ju tala norska när ingen annan hör...

Ha de!

I


"När mörke no har saenka sae.
går ae stillt igjennom rommet.
Å fölelsan daem slit i mae,
ka vil fremtida gi?"

hungriga vargar jagar bättre

som bekant åker eder ödmjuke ordknackare till norge på tisdag för att dra leve brödet till kället
har fixat en två rummare med kabel tv.dags för nya mål i livet,kommer därför skriva lite sporadiskt på bloggen.men som vanligt kommer bloggen underhållas av dom som blir kvar.

"och mrs I ryggen hänger med den också bara lite lugnare tempo"



as allways Mr P

"vi vet inte om isen håller förrän vi går ut på den"

dagen bjuder diskbråck och lusekofte

verkar ha visat sig som att diskbråcket har slagit sina bistra klor i mig.
nåväl påtar med att kamma lusekoftan inför tisdagens avresa mot grannlandet.
ska bli ganska roligt att se om vingarna bär även i andra länder än detta,
som vanligt krafsar jag mig lite i skägget och tar sats mot nya mål att erövra.
annars intet nytt under herrens lampa.

Mr P

"jag drager land och rike kring,en underlig figur, jag sjunger mina visor små för vem som gitter höra på"

slipande spånande

Jag slipar brädor, jag slipar konsoller, jag slipar allt som kommer i min väg.
Åh, vad det är kul med verktyg och maskiner som förenklar. När jag en gång i tiden ifrågasatte värdet av att måsta köpa in så många dylika artiklar såg jag inte att jag skulle få sån användning för de själv. Tänkte mest att det är nog en killgrej att äga prylar. Som om det skulle öppnas företag eller åtminstone en mindre verkstad.
Nåja, nu har grejerna ändå kommit till användning och jag tror faktiskt att det är jag som använder de oftare än min äkta make. Men vad spelar det för roll vem som använder dem, bara de får arbeta? Maskinerna alltså. Ja, jag mår inte heller illa av att få arbeta lite ibland.
Att skapa är nog ett arv från svunna tider, då vi var tvungna att vara lite uppfinningsrika för att överhuvudtaget överleva som art.
Tack för att vi fick tummar... den som nu ska tackas för det... Ja, inte vet jag, men jag är glad att jag har två. Och att de inte för jämnan är mitt i handen.

Kommer osökt att tänka på scenen från inledningen av filmen "2001- en rymdodyssé", tror jag den heter, där en av aporna tar upp ett skelettben och det första vapnet var uppfunnet... Stark scen, med en vanmäktig känsla när jag insåg att -Nu är det kört för mänskligheten. Tyvärr tror jag det fortfarande. Kan inte tänka mig att det finns någon annan art som är så pigg på att förgöra sig själv. Jag kommer att återkomma i ämnet.

Idag är det den tionde, och jag har ett stort agg mot det datumet. Försöker hålla mig sysselsatt och inte tänka alltför mycket på det. Men det ligger hela tiden på lur, för att sen kunna ge mig en käftsmäll av kaliber. Men jag kämpar emot, nån vacker dag ska jag vinna kampen. Det vet jag! För den som känner till anledningen vill jag bara säga -Var vid gott mod, livet är underbart!

I

"how I wish, how I wish you were here"

märkliga möten

Jag har varit med om något oväntat. En vän från forna dagar, den där tiden som betydde så mycket för en, ringde och det var riktigt roligt. Det är nog 30 år sedan vi senast sågs. Vi har mycket gemensamt kom vi fram till. Mycket allvar men nära till skratt, det är såna möten som betyder mycket. Han var en av dem som alla tyckte om, för sin ärlighet och sin generositet. Dessutom är han en hejare på musik. Kanske mest att spela plattor, på gammal hederlig skivspelare, men jag tror han plinkar på gitarren ibland. Bland många andra goda egenskaper han har, M. Ja, det gjorde mig riktigt glad det samtalet.

Så i kväll kom jag i kontakt med R, en lillasyster som förlorade sin storebror nyligen. Hon är något utöver det vanliga. En tuff kvinna, en sån som jag själv skulle önskat att jag var i tonåren. Hon har så mycket att ge, och jag hoppas innerligt att hon förstår att hon måste ta emot när någon sträcker ut sin hand för henne. En hjälp är att jämföra med en gåva. Jag hoppas också att vi kan behålla kontakten och utveckla den till något fint.
Hon är ju lillasystern som blev utan sin bror, och jag är mamman som blev utan min son. Det handlar om samma person.
Men som så många andra familjer så skapas nya allt eftersom kärleken växlar. Därför har vi inte haft anledning att träffas på senare år R och jag. Men jag minns när hon var liten och befann sig på landet, där familjer träffades vid flera tillfällen. R var som en liten klätterapa, hon skulle till varje pris se om det gick att komma upp under taket, med hjälp av möbler och annat. Jo, hon klarade av det. Alltid!
Med hjärtat i halsgropen stod vi där och hennes bror vågade knappt andas... Vad händer om hon faller? Med tiden fick vi vänja oss, hon föll aldrig. Inte när jag såg på och hennes bror fick vänja sig han med. Det var verkligen ett fint ställe, det där landet...
Där fanns plats för alla, där var alla välkomna. Hela huset andades en atmosfär som förtrollade en.
Så där ja, det blev ett litet minne ur arkivet idag igen. Jag börjar nog bli gammal. Mor min sa att när man börjar sortera och gå igenom minnen, då har man inte långt kvar. Hon var lite galen min mor. Gjorde mycket på samma sätt som hennes mor gjorde. Lite magiskt och mystiskt skulle det vara, för så var det när hon var ung. Så då skulle det vara så när hon blev äldre också. Ja, gud vad hon svamlade till det ibland... Frid över hennes minne. Hon har danat mig till det jag är idag, och jag känner mig stolt över att få haft henne som mor.

Ja, det blev i alla fall trevliga möten. Jag behöver inte känna mig förbannad längre, utan känslan har utbytts till något väldigt fint. Något jag vill vara rädd om och bevara...

Så sänder jag en tanke till min adoptivson, och tänker att jag skulle så gärna vilja ge honom så mycket... Han ger mig så mycket, precis sådant jag behöver mest.


I

"Min bror och jag
vi har kramats av samma mamma.
Min bror och jag,
har gått från vått till torrt och lärt
oss skilja katt från hund.
Min bror och jag"

en skruvad värld

Hörde på nyheterna häromsistens att ett så kallat systemskifte är att vänta vad gäller patientskydd och tillsyn. Gick nästan i taket när inslaget kom. För den som orkar och har lust så finns en länk till HSAN, som är det organ dit vi som patienter kan vända oss om vi känner oss felbehandlade inom sjukvården. Även annat som rör ditt patientskydd behandlas där. De ger synpunkter om konsekvensen av en sådan förändring.

www.hsan.se/dokument/HSANs_synpunkter_pa_det_sk_systemskiftet.pdf

Jag går inte mer in på det här, för om du inte orkar läsa länken, så orkar du nog inte heller läsa det på bloggen.

Idag har jag varit riktigt förbannad! Jag blir det ibland när det går tungt. En mer skruvad värld än den vi nu lever i finns nog inte. Var jag än vänder mitt anlete, så nog ser jag elände. Jag skådar orättvisor, jag skådar egoism, jag skådar avsaknad av solidaritet, ja listan av dylik vokabulär kan göras lång. Frihet, jämlikhet och broderskap...hmpf, vilken skymf. Tro inte på något sätt att något har inträffat hos mig idag. Nej, det är bara så att jag inte för mitt liv kan förstå att ideologier verkar kunna förändras med tiden. När jag en gång gjorde ett jobb för Hasselakollektivet, så bar jag en tröja med texten "Varje samhälle har det antal knarkare som det förtjänar". Med det menades att om vi inte satsar pengar på missbruksvård, så kommer det naturligtvis att bli fler narkomaner.

Om jag skulle säga samma sak om det samhälle vi lever i idag så bör texten bli "Vi har det samhälle vi förtjänar". Med det menar jag att drygt hälften av de som röstade 2006 i Sverige faktiskt röstat på borgarna. Det är du som trodde att borgarna hade nåt att ge dig, som sett till att förstöra för så många andra. Hur kan man tolerera att så många faktiskt är fattiga i vårt land? Hur kan man tolerera att människor blir utkastade ur ett sjukförsäkringssystem? Hur kan man tolerera att så många unga går utan sysselsättning/arbete? Ja, frågorna är bara några i raden av orättvisor. Orättvisa, det ord som får mig att må illa men inte bekommer beslutsfattare.

Jag som fått lära mig, som ett av sju syskon, att rättvisa är ett måste. Föräldrar som alltid gav av det lilla de hade. Fanns det någon som hade mindre, så skulle de självklart få ta del av den som redan har. Ja, de lärde oss mycket våra föräldrar. Idag är en i himlen och den andre står i kön... Men det kan dröja, för han är seg den gubben och ger inte upp så lätt, trots att han levt 28 år på lånad tid. Det är också ett kännetecken för min familj. Att vara seg.

Ge inte upp...

Låt rättvisa vara ditt röda snöre...

Ge till den som har mindre...

Dagens funderare:

Kommer vi att få uppleva en värld där alla är jämlikar och ingen lider? Alla går och lägger sig mätta och alla kan läsa och skriva? Alla kan göra sin röst hörd och påverka sin egen situation?

Ack du sköna nya värld...

I