Tre år av saknad

Så har dagen gått, den dagen jag gruvat mig inför. Så är det med årsdagar av det här slaget.
Jag gruvar mig, gruvar mig för att jag ska flippa ut.
Nu sitter jag här mitt i natten och är inte ett dugg utflippad...och tänker på sonen som inte fick vara med i livets lek längre.

Ni kan aldrig ana hur det känns. Att kunna känna lugnet och veta att det är jag som har kontroll över mina tankar. Eller kanske mer kalla det för att jag skapar balans och är medveten om de tankar jag skapar.
Berättade för B att jag har honom att tacka för mycket då han lärt mig att använda de verktyg jag föddes med och som var oanvända. Vissa av dem på grund av rädslan att misslyckas.

Han är inte bara min make, han är min mentor och guru på många sätt. Vilken lycka och tur att jag mötte just han den där gången för många år sedan.

Tack Annika och din före detta make, ni gjorde mycket för att sammanföra oss och ni lyckades med råge. Sedan den gången hos er, en sommardag, har vi varit oskiljaktiga.

Nu väntar sängen och en ny ren dag visar sig efter sömnen. Den rena dagen ska jag ägna åt lite småjox, sånt som gör mig glad och därigenom andra i min omgivning. För så är det, den som glad är glädjer andra.

Godnatt alla levande och döda.
Mrs I


"Om du inte hör mig, om du inte gör
Så ska jag sjunga för dig, precis så du hör"
Snö - Laleh

Liten tuva

Tjo!
Kom att tänka på ordspråk och dess betydelser. Undrar om det är fler än jag som har svårt att tolka dem?
Kanske fick vi lära oss dessa i skolan, men troligtvis missade jag det eftersom vi flyttade så ofta under min skoltid.
Det är i alla fall intressant att försöka finna ursprunget och därigenom även finna betydelsen av dessa.

Visste du att göra någon en björntjänst kommer från en fabel av La Fontain där en björn skulle jaga bort en fluga från en sovande man och genom att kasta en sten på hans panna därmed dödade honom?

Så kan det gå!

MrsI

"han är inte farlig
bara man är varlig"

Höst ger tröst

Men ändå inte...

Om du ser så sker det mer än om du bara tittar
Om du lyssnar sker det mer än om du bara hör
Om du talar sker det mer än om du bara pratar

Ändå är det så lätt att glömma.

Idag var jag med maken på provtagning, igen.
Det provas och det prövas och det förändras och det hålls på.
Nu sover han igen och igen och igen och igen...
Men enligt försäkringskassan är han arbetsför, så då är han väl det.
När en människa med hög arbetsmoral inte orkar vara vaken mer än 4-5 timmar/dygn, så kan även jag, som är novis, räkna ut att mannen är sjuk!
Åh, jag blir så förbannad!!! Men det är så svårt veta vart jag ska rikta ilskan jag bär på.

Nåja, nog nu

MrsI

"för sådan är moralen
i den svenska jämmerdalen"

Söndag hela dagen lååååång

Av olika skäl blev min söndagspyssla inställd. Hade stora planer på att formatera om komposten. Tyvärr har änglarna haft pisstävling mest hela dagen, för det har inte varit uppehåll mer än en kvart åt gången.
Nåja, det ska väl inte skyllas enbart på det.
Själv hade jag lite besvär i kroppen, vilket gör mig närapå orörlig.
Därför blev det några vilostunder i bingen, vilket var bra ändå.
Har lite problem med att lägga mig ner när det behövs, har en äggklocka som borde påminna mig när det är dags att resa mig från stolen och göra något annat i en kvart men någon måste ju dra upp fjädern också. Dessutom finns ju alarm på allehanda ting i hemmet, så det bör gå att fixa sängvilningstid också. Tänk att det ska vara så förbenat svårt att man måste schemalägga sånt som är bra för både kropp och själ.
Nåja, idag hade jag tänkt att ställa iordning nya komposthållaren. Och lyfta över det översta från gammelkomposten för att komma åt den fina jorden som ligger underst. Så det blev alltså inte av...
Men imorgon, kanske...

MrsI

"Jämtgubben sitter upp i Åre och fryser
han är förkyld och bara hostar och nyser.
Han har fått inflammation
och kan ej ta en enda ton.
Dragspelets toner kan han nu inte höra
snuvan så svår har slagit lock för hans öra.
Han kan inte sjunga alls
men ropar med sin hesa hals:
Nu vill jag ha medicin medicin..."

Ny layout

Jag fick ett mejl idag, som påminde mig om att vi inte använt bloggen på ett tag.
Nu har jag fixat lite och hoppas på att komma igång med lite skrivande igen.

Att det inte finns att skriva om är ej heller orsak att det inte blivit av. Nej, jag har helt enkelt inte ägt engagemanget att skriva utöver det jag skriver hemma för mig själv, eller för mina FBvänner.
Jag ska bearbeta käre bror så han också börjar skriva här.

En gång startade vi den här bloggen för att kunna göra oss av med frustrationen det innebar att förlora någon man har nära sitt hjärta. Tiden går och behovet att skriva är inte lika stort som det var under en tung och svår tid.

Nå, nu sparkar vi igång och är det någon som läser detta, så vet du att vi är på gång!

MrsI

"Jag har en liten blomma
den ska jag ge till dig
Den har jag köpt i Lomma
och den är till dig"

Philemon Arthur and the Dung

Mot nya mål

Nyårsafton 2011 - året som rann förbi - för vissa obemärkt för andra väldigt bemärkt.

Alltid på denna dagen funderar jag över olika händelser, hur saker och ting hänger ihop, hur det kunde bli som det blev. Ja, du förstår vartåt det pekar. Lite sådär introvert och allvarsamt som det anbelangar en sån som jag.
Läste någonstans någon gång ett citat eller vad det var, i alla fall så gick det ut på att det du ser är inte vad som är.
Vad menar jag nu då? Jo, om du möter en människa som du anser vara sur, bitter, förbannad eller allmänt otrevlig, stanna då upp och ge vederbörande en chans.
-Kan det vara så att den personen har otrolig smärta, sorg, just blivit avskedad, ligger i skilsmässa, en anhörig har avlidit, mobbats på jobbet, blivit utförsäkrad från försäkringskassan... Listan kan göras lång mycket lång.
Sensmoral: Ta reda på bakomliggande orsak innan du dömer någon. Det hjälper både dig och den du möter på vägen.
Det finns kanske inget så viktigt som mötet mellan människor. Det är där det händer något, det är där som relationen uppstår. Det är bara i relationen något över huvud taget händer. Det är där själva skeendet befinner sig.
Tokig? Javisst, gärna!

MrI

För det är snö, det är som moln överallt
Då vet du att jag finns, att jag finns kvar hos dig
Trots att jag alltid springer, är jag där du hör mig
Om du inte hör mig, om du inte gör

Laleh

Dagen Bjuder Snus Fett Och Julhelvete

Då har Jul helvetet kommit och farit.
Fick tid att reflektera idag över en märklig sak,har stoppat i mig diverse substanser under åren som gått, nu 20 år senare när livet ter sig en smula långsamt , tänkte i höstas att jag skulle ta och sluta snusa. sagt och gjort 3 månader nu utan snus allt flyter på ,MEN TRO PÅ FAN ATT MAN GÅTT UPP ÖVER 10 KG. satt vid frukostbordet häromdagen när tronföljaren kläckte ur sig "Pappa du dricker inte,och inte röker du,ej heller snusar du .......vad gör du ?????"
ja vad fan gör man..... man lever..... mer än många andra.


"Vad var det för ord - var det långt eller
kort,var det väl eller illa skrivet?Tänk efter nu - förrn vi föser dej
bort,du barfotabarn i livet."

dagen bjuder nedräkning å det grövsta

tänkte resa onsdagskväll hem till svedala,dom här sista dagarna går åt he***lvete sakta
har gjort bort dom jobb jag hadde på agendan,nu är det bara transportsträcka till onsdag
kroppen och psyket har gjort sitt för den här gången ,ca 18m2 boende under 9 månader tär även på denna silversurfare. nåväl vi har gjort våra val ,nu är det bara att rida ut stormen.
annars intet nytt 0 gradigt imorse när jag for till jobbet .imorgon är det måndag det innebär ny dag nya möjligheter.

väl mött.''

Mr P

"jag sitter hos kuratorn och vi rör oss inom ramen,från allt från första fyllan till tjiii student- examen.i skvallerstan där man är född och formad och bredagen.av plugg och bud,borgerskap och gud och jantelagen"

(magnell)

avsaknaden!!

avsaknaden av långkalsonger tenderar i en riktig praktförkylning,"intet en blund skall varda eder given" tror jag att jag hörde under natten. tror det är andra gången på 15 år som jag är förkyld,nåväl inte fullt 2 veckor kvar nu ,bara bita ihop och ta nya tag.har redan börjat rensa ut och ta ihop mitt enkla käll.kommer bli en syn för gudar när jag sätter mig på tåget för sista gången Narvik-Boden.på tal om sista gång,än en gång tar jag tag i snusandet,konstiga saker växer ut där dom inte bör vara .

Mr P

"just idag är jag stark,just idag mår jag bra jag förs frammåt av kraftiga vindar"

Kenta

Stjärnan Stella

Idag kom det oväntade beskedet.

Stella har rest till himlen.

Efter lång tids sjukdom, slapp hon äntligen lida mer.

När jag nu sitter här och försöker formulera mig, så känns det väldigt svårt.

Försöker frammana bilder när vi hade det så bra, Stella och vi.

Jag minns när hon omhändertogs av lilla familjen. Hon visade genast glädje att få tillbringa sina unga år tillsammans med dem.

Hon var unik, hon hade en personlighet som gick utöver det mesta. En integritet, som gjorde att hon inte öppnade sig för vem som helst.

När man väl blivit vän med henne, så kunde man lita på henne i alla sammanhang.

Hennes ögon, som värmde så. Djupt bruna med en så intelligent blick.

Hennes hårfärg som skiftade i bruna och svarta toner. Ingen hade så vackert hår som henne.

Hennes behagliga sätt att närma sig människor.

I hennes sällskap kunde man alltid känna sig trygg.

Nu har hon lämnat efter sig en familj, som kommer att få det tungt ett tag framöver.

Sorgen har sina fyra faser, de kommer man inte förbi. Inte förrän man genomlevt var fas för sig.

Nu sitter familjen med oerhört starka känslor och det enda de känner, är stor saknad.

Stellas doft, hennes säng, hennes leksaker, hennes bus, hennes härliga tjut.

Ja, det handlar ju naturligtvis om en närståendes hund. En hund som alltför tidigt fick göra änglahundarna sällskap, där hon är fullt frisk, där hon är den vackraste av alla hundarna. Hon har slutat lida, och hon kikar ner på sina nära, och tackar dem för den tid hon fick tillsammans med dem. Hon hade aldrig kunnat få ett bättre hem än hos makens dotter med familj, ja det handlar om en familjemedlems hund, som i unga år måsta uppleva döden på så nära håll.

Vi tänder ett ljus för Stella! Ett ljus som visar att hon alltid kommer att finnas med oss, för all tid framöver. Sov gott Stella...

Mrs I

"får man ta hunden med sig in i himlen?

han är snäll och han har vart en riktig vän"

dagen bjuder blöta strumpor och frusen själ

återtåget nalkas, lusten att bli svensk har aldrig varit starkare,ska bli skönt att plana ut under våren.hamster hjulet snurrar på i sin vanliga gång-helt enligt given rutin. tror jag kliver av karusellen innan man blir för hemtam i kapitalismens bojjor.måste ju finnas mer i livet än denna ständiga status kamp och jakt efter en fingerad lycka, kom ihåg vi föddes under jantelagen,kommer arbetas oss fattig och dö black. måste ju fan finnas annat att sträva efter.

annars intet nytt under big light

as allways Mr P

they called me withe devil ,black jesus
heaven closes and hell freezes

fredag kväll / nordnorge

fredagen är snart till enda, bara styv månad kvar tills jag sonat min landsförvisning.
kommer hem dan före jag träder in i den gyllene medelåldern.
börjar bli lite mätt på dessa individualister som kallar sig torsken och bergens härskare.
finns bara en patriark,ni vet ju att det ordet är en direkt koppling till mitt namn.
ska bli gott att segla under fosterlandets flagg igen.
annars väl mött.!!

Mr P

just about a year ago, i set out on the road,seekin´-
my fame and fortune,lookin for a pot of gold."

LODI (CCR)

Dagen bjuder likör och långkalsonger

fick då sedermera julgåvan av företaget, en termometer och en likörflaska!!
vette fan vilken man ska använda,kollar man termometern blir man frysen om bena
kollar man i likörflaskan blir man frysen i själen.hur fan man än gör fryser man.
åker till birkenau i maj,jag och en likasinnad compadre, med ett historiskt intresse.
eller helt enkelt två stortok med krigs fobier av sällan skådat slag,prinsessan långhår och jag drar ut på äventyr,gör ju inget att sessan i fråga är en begåvad fotograf, tänkte jag kunde lura till mig en del fotografier.

ägna en tanke åt dom fallna hjältarna vare sig dom lever eller är döda.

Mr P

"Between the velvet lies there´s a truth that´s hard as steel
the vision never dies
life´s a never ending wheel"

Ronnie James Dio

Dagen bjuder utlands-svensk på återtåg

nu är steget taget!!
fosterlandet kallar hem sina soldater.
återvänder vid halvlek i livet till svedala för att än en gång skramla med vapenskölden.
det vart 9 ärorika turbulenta månader i vårat grannland.
tronföljaren fick som aldrig till det med acklimatiseringen,eller kanske bara det att hennes beskyddare inte fanns till hands när mörkret och ensamheten kom krypande.
nåväl vi ser frammåt tar nya tag,värderar och går vidare.

väl mött i vinter kylan.

Mr P

"This is the last mornin`That i wake up in this dirty city -
looking for the sunshine as the buildings block the skies
This is last mornin i wash in rusy water,tryin`to shave a face i dont even recognise"

Dr hook

Kampen går vidare säsong 3

Sänkte just garden och åkte på en käftsmäll...igen...
Det är då själve den, att jag inte kan lära mig när det är dags att skydda ansiktet.

Tänkte just se på en video jag fått från en kär vän, en lillasyster till en ängel. Jag såg den för någon dag sedan och skrattade och grät, om vartannat. Åh, jag ville så gärna se den igen idag, men så blir det icke.
Det är vid såna korta ögonblick som smällen kommer. En kort, snabb höger dyker upp innan jag hinner blinka. Jag blinkar och upptäcker att det är inte blod som droppar från ögat, utan ett par tårar som trillat ner. Är så otroligt trött på att skydda mig för dessa jabbar, jabbar som ofrånkomligt träffar skallen och ansiktet. Först från vänster, direkt en snabb från höger, vänster igen, höger igen. Så faller jag raklång i ringen, väntar på räkningen, 1, 2, 3, 4... reser mig på 4 och andas djupt. Nu möter jag min antagonist igen, ser henne djupt i ögonen och lika förvånad varje gång upptäcker jag att det är mig själv jag fightas mot.
Ja, det vet jag redan sedan tidigare men - vill inte ens tänka på det.
En psykolog skulle förmodligen kunna tjäna storkovan på mig, men jag har bestämt mig för länge sedan att jag ska klara av det här själv. Inte för att jag vill vara duktig, för det har jag varit nog i mina dar, utan för att jag vill lära känna mig själv ordentligt, riktigt in i själen. Nu närmar slutronden och jag är vinstsugen... Jag ska ta den jäveln, det ska jag...

Ha överseende med mig ett tag, snälla du.

I

"då kommer jag och tar dig
sa den stora bocken Bruse"

Årskrönika ur ett annat perspektiv

Så får vi lägga detta år till handlingarna. Ett år fyllt av allehanda upplevelser.

Ett januari, med mycket svåra och tunga dagar. Begravning, elände, glädje och hopp. Minns inte så mycket från januari. Bara svarta dagar och nätter.
Dessutom djupsnö upp till arslet...

Ett februari, med två födelsedagsbarn. En vuxen kvinna och en ännu mer vuxen man. Jag vill inte skriva att broder P är gammal. Han blir så kinkig då...
Tyvärr gick unge Robin bort, alldeles för tidigt. Han hade ju just blivit vuxen...

Ett mars, med två födelsedagar och en begravning. En månad med ständiga kontraster. Jag såg solen i mars. Det skulle bli en vår det året igen...

Ett april, då livet börjar återgå i sina nygamla vanor. Att åka berg- och dalbana utan att du ens beställt biljett. Käftsmällar så fort jag sänkte garden. Det blir inte som förr, men det blir nog bra ändå...

Ett maj, "då körsbärsträden stod i blom, och svalan kvick och munter, just hit med våren kom". Det var också en månad med gravsättning av en älskad Änglason. Det svängde, så att säga...

Ett juni, med ett besök av en liten, liten gosse tillsammans med sin mor. Inte ens ett år, men ändå så stor. En blick som få, med en värme för två. Det Miraklet kommer bli något alldeles unikt...

Ett juli, med ett annat besök. En hel familj rullar in, med hund och två Mirakler men inget hemgjort äppelvin. Så fina människor jag har turen - eller vad det kan vara - att få komma nära...

Ett augusti, med årsdag för mannen och jag. Så många år det har hunnit bli tillsammans. Och fort går det när man har roligt... Som en klok man sa: -Det är inte tiden som går fort, det är du som rör dig långsammare... Nu är kantarellerna som bäst. Vi vistades mycket ute i skogarna, där vi fick se allt det vackra som finns runt omkring oss. Det vi borde stanna upp och iaktta lite noggrannare. Tog oss friheten att fira allas vår Sebbeman på hans födelsedag. Kladdkaketårta med tända ljus. Det ni...

Ett september, med allt längre kvällar. Ja, menar att solen börjar visa sin trötta sida, en sida som gör att den bara måste få lägga sig lite tidigare för var kväll som går. Men vem skulle inte vara trött, efter att måsta lysa så länge och ofta över alla. Så gör vi människor, så då får även solen göra det...

Ett oktober, en födelsedag, för den underbaraste glädjespridaren som finns. Och ett provsvar som visade på helt friska bröst. Man kan vara glad över många olika händelser. Som en klok kvinna sa: -Tiden kanske inte läker såren, men man kan lära sig leva med dem. Ja, hon är en klok kvinna, hon M...

Ett november, som även den kom med positiva besked. Ingen spridning av mannens cancerceller. Glädjeskutt! För övrigt så kändes denna månad verkligen omtumlande. Började vänta in den gräsliga december, en månad som ska gå i ljusets tecken, men som jag kommer att se på med mörkare ögon än er andra...

Så kom vi då äntligen fram till december.

Ett december, ett målsnöre för mig. Äntligen är detta året över. Ett år av upp- och nedgång, bak- och framgång, hit- och ditgång... Men som Martin Ljung skulle sagt: -Vi skaaa klara av det...

Så blev klockan sen nyårsafton och jag går ut en stund. Det har gått en timme sedan senaste meningen och klockan har blivit nyårsdag, så medan jag fortsätter skriva så är vi inne på det nya året. Kommer precis in från en nattlig promenad till Minneslunden, där vi tände ljus för de nära som inte längre finns med oss, ja de är med oss, men inte i fysisk form. Det var så vackert där på platsen, tända ljus överallt och tro mig eller inte, men jag såg ett spår i snön, som något lämnat efter sig... Att lämna spår kan göras på många olika sätt. Jag lämnar mina, och du tar del av dem. Du lämnar dina, och jag tar del av dem. Må ni alla få ett riktigt glädjefyllt år framöver. Jag får mitt...



Mrs I



"januari börjar året
februari kommer näst
mars, april har knopp i håret
maj och juni blommar mest
juli, augusti och september
härlig sommar är det då
men oktober och november
och december är så grå"

Olusten att skriva

Vresig och vred.
Väntar in våren.

Måste komma igång med lite bloggande snart.
Vill skriva om den sjuka vården.
Vill skriva om det sjuka sjukförsäkringssystemet.
Vill skriva om det sjuka kriget i Afghanistan.
Vill skriva om det sjuka Burma.
Vill skriva om alla de fantastiska och underbara människor jag mött och möter. Inte ett dugg sjukt, alltså.
Just nu lever jag i ett litet kaos, men det sägs ju att ordning föds ur kaos. Får väl se hur det blir med det...

Håll ut, du som av någon outgrundlig anledning orkar hänga på den här sidan.
Jag lovar att ta tag i skriveriet, bara jag får lite lugn och ro i själen. Lite av en bristvara för tillfället.
I

Ljuset

Tände ljus för Sebastian idag.
Tänkte extra mycket på de som betytt mycket för honom under åren han gav oss.
Systrarna, nästansystrarna, fadern, maken, morbröder, mostrar, fastrar, farbror, kusiner och vitaminer.
Även de vänner jag känner till. Ja, det tar ett tag för en sån som mig att hinna tänka på alla dessa levande människor. Men det var värt varje sekund av min tid, för när jag tänkt färdigt så kände jag mig så nöjd över att veta att min lilla älskade Änglason inte varit ensam under sin tid med oss.
Att vara älskad av så många - det vet man kanske inte alltid att man är - borde göra livet lätt att leva. Men man kan känna ensamhet i gemenskapen, det är vi nog många som kan skriva under på.

Ensamhet kan kännas tryggt. Ensamhet behöver inte vara farligt, endast om den är påtvingad. Men jag hävdar att den självvalda ensamheten är sund.
Att tycka om att vara med sig själv borde vi alla bli bättre på. Inte behöva fly från sig själv för att man inte orkar med sina tankar eller att inte gilla det man ser.
Att våga vara ensam, det var han bra på, Änglasonen Sebastian.

Ja, så gick den här dagen också.


Jag stod vid det rytande havet inatt
och såg ut i rymdens evighet.
Och jag såg en svag men tydlig glöd.
Jag såg att nya stjärnor föds.
Och fast det var natt
blev det ändå aldrig svart.
Där ute tändes nya ljus.

B. Afzelius

Naken hammock eller nakenchock

Det händer inte mycket, men det som händer är desto mer...

Har inte haft lusten eller energin att blogga på ett långt tag.
Ännu har inte suget återkommit. Men, jag känner ändå lite av
ett tvång att upprätthålla sidan. Så lång tid har gått att jag glömt
lösenordet, för att logga in här. Det visar på att det är illa värre...

Hösten har kommit på besök. Med den följer ett visst åtagande.
I alla fall om man har en liten täppa, och det har vi.
Utemöbler har täckts över, grillen är undanplockad, gräslöken infryst, lökar plockats upp och hammocken gapar tom.
Hammocken ja...Utan sin klädsel ser den rätt benig ut. Det är så att den har stått naken under hela året, även då solen stod som högst och den hade bjudit glädje.
Saken är den, att nådig Änglason satte sig i hammocken sista gången han var på visit, och tyget brast under hans tunna, beniga röv. Så var det med den hammocken. Klädde så av den efter konstens alla regler. Så beställdes nytt fint ljusblått tyg. Ett tyg speciellt för utomhusmöbler. Men inte blev det nåt av med det syendet. Nehej, jag har sneglat på tyget och mallarna. Jag har mer eller mindre gjort det till mitt livs stora antiprojekt. Några gånger under gångna vintern har jag klämt och kännt på materialet och älskat att dra handen över det. Har även varit så stolt att jag hittat ett sånt vackert tyg. Nu går jag här ändå med min ångest över att inte iordningställt hammocken. Inte i år heller...
Men kanske, kanske, kanske kan det bli av den kommande vintern. Jag har alltid ambitionen att det ska bli av. Och inte blir jag så väldigt besviken om det blir förrän till våren.
Hammocken som står där naken, stolt spretande och med den vackraste blå färgen man kan tänka sig. Så djupt blå att havet inte har en susning i skönhetstävlingen.
Under förra vintern fick den praktisera som den bästa fågelmatningsanläggning jag skådat. Där hängde talgbollehängare och frömatningsapparater sida vid sida. Fåglar i mängder besökte oss dagligen. Men det har jag beskrivit vid ett tidigare tillfälle här i bloggen. Så det ska jag bespara eventuella läsare.

Jaha, det här hade jag ju inte alls tänkt skriva om. Men det är just det med bloggande, tycker jag, att det är stundens tankar som hamnar i pränt. Spännande kan man tycka. Ibland blir det stort ibland lite mindre stort, fast det gör ju inget.

Jag hade tänkt ta upp ett ämne som handlar om orättvisor,.Har en massa ord som jag bara måste få nerskrivet. En vän till mig nämnde ett par ord som satte sig pladask i mitt sinne för orättvisor.
Hon sa -Vi bygger dumheter istället för att göra livet enkelt att leva.
Så sa hon, min vän Eva-Lena. En kvinna jag inte träffat i verkligheten, utan en vän på vårt fantastiska internet.

Återkommer med mera om det!

Mrs I

"att få gunga sin själ i en hammock
i ett solsken där solen är du"

nostalgi och rädslor i en salig blandning

Har tillbringat de senaste dagarna med att lyssna på musik från min ungdom.
Oj, vad tiden gått fort. Det var ju igår jag lyssnade på Melanie Safka.
Men vid närmare eftertanke så var det inte igår. Inte ens i förrgår. Eller dagen innan den.
Nej, det är som de säger. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess.

Nu till något helt annat.
Det händer att jag räds olika saker.
En rädsla är att jag ska förlora mitt förstånd. Kan bli fruktansvärt skräckslagen för det.
En annan rädsla är att förlora språket. En stroke skulle kunna radera det i ett ögonblick.
En tredje rädsla är att förlora minnet. Alzheimers sjukdom skulle sakta men säkert bryta ner det.
En fjärde rädsla är att förlora hörseln. Sinnet vi ser som självklart, vi som har det i behåll.

Men den allra största rädslan jag har, är ändå att förlora mina kära.
Sen jag förlorade den jag älskar allra mest, så växer min rädsla att fler av mina nära ska försvinna från mig. Det är en fruktansvärt oangenäm känsla vill jag lova. Önskar ingen annan den...

Dessvärre är det förmodligen så att vi alla bär på olika saker vi räds. Inget är för stort och inget är för litet. Men för att jag själv ska ta kontroll över dem, för att inte förgöras, måste jag ställa mig frågan "Hur stor är sannolikheten att jag ska drabbas?" Det har hjälpt mig att hantera dem.

Ja, drabbas kan man ju faktiskt. Men, det finns många saker jag själv kan ta itu med för att minska sannolikheten.
Därför brottas jag dagligen med min rökning, mitt näringsintag, min motion, mina sömnvanor och min hjärngympa.
Listan kan göras lång, men ska jag räkna upp allt jag kan göra för att förhindra en rädsla, ja då har jag alldeles säkert skapat ännu en...

Nu ska jag ta itu med kantarellrensning, för den behöver man inte vara rädd för. Det är enbart en angenäm syssla. Dessutom finns stund för eftertanke under tiden man utför den.
Att tänka är inte farligt, det är vad man tänker som kan vara farligt!

Må väl!
MrsI

"har du sett herr kantarell
uti enebacken" fast där har jag aldrig sett en kantarell...